CAROLINE

Jag snackade ju om att få liv på den här bloggen för nån månad sen, ja ni såg ju hur det gick med det. Men just nu är mitt liv ganska rörigt, jag har mycket att fundera över och mycket att försöka glömma, föralltid. Sådant liv sådan blogg, eller?

När jag satt hemma hos farmor en dag och surplade på en kopp kaffe så började vi prata om vävning, en av hennes intressen genom tiderna. Farmor kom då på en rolig histora om en vännina som hade saknat sin favoritklänning, hon hade verkligen letat överallt, till en dag då hon till sin förvåning fick se att den hade blivit en färgrad i en matta! och det var precis då det slog mig: Min situation just nu!!
Den skulle exakt kunna liknas med att se sin favoritklänning invävd i en jävla matta, man kan se den och ta på den men den kommer aldrig komma tillbaka som den en gång var, hur mycket vilja du än har.

Sen kommer vi till fas två: Du måste försöka förtränga det som inträffat och försöka hitta någon ny som kan bli din favorit, du strosar och strosar, letar och letar, men inget duger, inget känns rätt. Den där klänningen var ju verkligen något speciellt, smärta, smärta smärta.

Sen kommer vi till fas tre: Så en vacker dag går du in i en butik och du ser en väldigt snygg klänning! Någon du verkligen känner att du skulle kunna tänka dig bära, nästan lika mycket som den förra, MEN så ser du prislappen och det var ett rent rån. Du bestämmer dig ändå för att slå till, chansen är nu och kommer troligtvis inte igen.


När man förlorar någon nära känner du dig genast som en nål i en höstack. Liten, ensam och övergiven, inget varar ju för gott sägs det men jag tycker ändå det är viktigt att gå egenom tre olika faser:
1. Inse att det som hänt har hänt
2. Sörj
3. Gå vidare genom att se nya möjligheter och våga ta nya chanser
När man börjar se ljuset kommer man kunna andas igen. Jag lovar.

Jag älskar att prata i metaforer, men jag vet inte om det är min grej.

Det är så sjukt när man är ensam hemma. Till en början är det skönt, underbart, mysigt och lite fridfullt, men när klockan börjar närma sig tio inser man hur ensam man egentligen är. När fönstrerna är kålsvarta, det knakar lite här och var, man inbillar sig lite ljud här och var, då... då börjar det bli creepy. Trots att dörrarna är låsta, alla lampor är tända, tvn är på så tar scenen ur en rejäl rysare över mitt sinne och jag blir nära på att skita på mig, helt ärligt.
Allt är som gjort för mig dessa två veckor, just för att jag är ensam, det är som något styrt upp allt från början.

1. Det har blåst kraftigt varje kväll/natt jag har vart själv, eh?
2. Jag går ner, det kommer skräckmusik från tvn, jag byter kanal, en skräckfilm visas, jag försöker byta kanal, kontrollen slinter ur min hand, eh? jag lyckas byta kanal, ljudet på kanalen är mega högt, jag hoppar till och måste sänka, men kanalen var tillslut godkänd.
3. Datan får tuppjuck och lever sitt egna liv när jag inte är berädd, eh?
4. Ibland hör man tvn precis som om den vore i samma rum, ibland låter det som den lika gärna kan vara av, eh?

Vilket musterium va?
Tänkte snart komma till den fas då mod krävs: Att släcka hela huset och gå och lägga sig! De värsta är ändå när man släckt hela undervåningen och så ska man ta sig uppför trappan, slutar alltid med att jag får damp och kutar upp på mitt rum och smäller igen dörren.

Då kommer det värsta: Mörkret och tystnaden, crap!

Ni kanske börjar haja varför jag inte sovit ensam 99% av de här veckorna..

Har skaffat piscata. Provade på ett collage. Blev sådär. Sitter här med en smält Ben & Jerrys. Har rätt tråkigt. Funderar på att fräscha upp bloggen lite. Jobbar på det typ. Min mobil lever sitt egna liv. Huset lever sitt egna liv. Jag är rädd. Imorgon är det jobb igen. Vill hellre vina som jag gjorde med Cicci igår. Det regnar. Jag är inte trött. Jag har kommit halvvägs med städningen. Suck.

     



Slappt, stiligt, bekvämt och en liten touch av 50-tal, mumma!

My god, det var så länge sen jag skrev nu, men jag har varken haft tid eller lust faktiskt. Har haft annat för mig, liksom jobb, umgåts med vänner, rest osv.

Idag är det varmt, jag sitter inne, har knappt inte tagit vara på någon av dessa dagar alls om jag ska vara helt ärlig, det är för trist, för ensamt, antingen jobbar folk eller så befinner det sig på något mycket roligare än vad mitt tillfälle är just nu.
Fyfan, jag har så tråkigt, tiden står stilla, hela jag står stilla. Det skulle sitta fint med ett dopp, ett dopp i klockarängen på vätö, buhuu.

Jag kanske tar en tripp ner till centrum, köper en film eller så. Eller kanske en bok, en bok som man kan ligga ute och läsa i solen. Dock hatar jag hetta, det är jobbigt, solen älskar jag.

Vi hörs i bättre tider.

Alltså, jag är så taggad på att skriva till en början men när jag väl loggar in och trycker på "nytt inlägg" så försvinner allt.

Ja, dagen den var solig och dagen den var ja, i allmänhet mysig och lite charmig kanske. Vi tog våra feta arslen och drog på loppis i Hornstull, troligen nordens största loppis. Det mesta var skit, men lite småsaker kunde man fyndat, dock var priserna lite för höga för att vara ett loppis enligt mig så jag gick tomhänt därifrån, jag menar på loppis fyndar man! Inte betalar 200 spänn för en tröja, då kan man lika gärna dra till beyond retro, mums!
Nää, sen fick det vara nog efter ca 1 och en halv timmes strosande så vi gick till Hos och käkade kinamat, MED PINNAR! Det var skoj och gott, så nu kan man det.
Sedan blev det uppdelning, de andra gick och tog en öl och jag och jackie åkte till Kista. Jag menar vi hade ju en inställning på att shoppa, då kan man ju inte komma hem tomhänt heller!
Det gjorde vi inte heller, jag fick med mig ett oversizelinne från Gina Tricot med ett häftigt tryck på, Peace off! Juste, där hörde ni! Sen köpte jag även med mig en söt ganska stor hårrosett, också från Gina Tricot. Hade jag inte hejdat mig så hade även en väska för 1195 kr, en BH, ett par strumpbyxor samt ett par shorts fått följa med hem, men någon måtta får det vara.

Nu är jag trött från gårdagens galej som för övrigt blev aslyckad! Tack så mycket allihopa som var med och gjorde den, ni är bäst!
Så jag tror att jag ska sova till Skenet bedrar, mina nya införskaffade box med 5 säsonger, vääääärt!

Sov sött mina vänner.

Jag blir så frustrerad, så arg, så... himla... jag finner inga ord!

Människor är lustiga.
Jag har aldrig begripit mig på människan egentligen. Hur man i olika situationer kan ändras, hur man i olika situationer man kan se på saker beroende på omgivningen, hur man med sin vilja och åsikt sakta men säkert försöker få in den i någon annan bara för man själv är så missnöjd och vill försöka ändra på den andre.

Att man orkar? att man inte kan lägga den energin på något annat? Kanske på sig själv istället?

Felet: Människor har grymt svårt för att vara glada för någon annan och uppskatta det man har. Vi är giriga små kräk som aldrig någonsin kommer bli nöjda, vi hittar inga fel, vi letar fel! Sluta klaga och var glada istället, livet är för kort för att sitta och deppa och fundera, speciellt över någon annans liv, har man ens något själv då är ju frågan?

Tänk om..: tänk om vi människor började se varandra som ett team och inte som fiender och på så sätt försöker uppskatta det vi har och ge med oss av vår positiva energi. Ge beröm, glädja sig åt andra, pusha, ställa upp, stödja. Vi är så otroligt dåliga på det.

Min metod: Jag försöker dagligen att inte dömma, att acceptera och glädja mig åt folk, förr var jag väldigt elak och störde jag mig på något hos den andre blev jag direkt tvungen att uttrycka mig det, det resulterar ju bara till en ångest och dåligt samvete man faktiskt inte vill leva med. Nu försöker jag istället svälja irritationer och försöker faktiskt acceptera att vi människor är olika, vi värderar olika, vi ser olika på saker, vi har olika uppfattningar och ja, vi är inte mer än mänskliga, vi gör fel, misstag, saker vi ångrar, men är inte det en del av livet? jo! får vi inte upptäcka saker själva, göra misstag, testa på, så kommer det inte finnas många erfarenheter i ens liv, då står vi där som tomma block och har ingen aning om hur vi ska hantera svåra situationer.
Jag försöker även att leta det positiva ur det negativa, kanske har man lärt sig något på det? kanske man kan göra det till en möjlighet? kanske man blir starkare till nästa gång?

Så, upp med hakan, fokusera på dig själv och se alla som dina medarbetare istället för hot. Var glad åt dina medarbetare så länge dem är det själva, njut av livet och se allt som en möjlighet, det kommer ge dig så mycket mer i längden!

Lönen den kom. Och till staden vi åkte för att göra oss lite lyckligare med nya grejer. Det mesta jag har shoppat har väl legat bakom resan till Alanya, men jag ska inte neka till att jag inte hade shoppa ändå.

Ja det blev mycket gott, och nu tänkte jag faktiskt visa detta för er! (jag har fått värsta kicken att göra min blogg mer aktiv, men det får väl visa sig, hade några planer på att göra en ny men ställde mig sedan frågan varför? så det sket sig det med)

Jorå, nu tänkte jag visa er vad jag shoppat de senaste två dagarna sen lönen. Loook!
(klicka på bilden för större)

     
En bikini från HM, 228 kr totalt, så himla söt!

   
Första skorna är från Monki, 450kr, dyrt men lätt värda det, de andra är från skopunkten, 99kr/st, köpte ett par svarta med då man får 3 betala för 2 där, perfekta som strandskor till Alanya!

    
Jeans och linne från Weekdays, så himla snygga båda två! Jeansen är i lite kortare stuk och slitna *tummen upp* och linnet köpte jag i oversize självfallet.

    
Och till min nuvarande favorittröja! Från Monki, 350kr. Jeansskjorta i oversize, så himla snygg, kan användas både till strumpbyxor, leggnings och jeans, puss på den!


Nagellack i coola färger, mums!

ÅÅÅHH! jag vill shoppa mera, mera mera mera! Tänk om pengar växte på träd ibland hörrni. Nej nu får det vara nog på ett tag, det kommer en sommar också, sa hon som fick lön och drog till stan!

VI HÖRS!

Dadaaa!
Ja mina kära vänner, farmor och farfar ska nu bosätta sig på Vätö i ett halvår och det kommer innebära att jag kommer ta över deras lägenhet sålänge (därutav mina spralliga bilder), fett värt, behöver verkligen få ta hand om mig själv, men framförallt jag får minst hundra gånger närmare till allting (jobb/skola). Det är skönt och bo själv men en negativ punkt är att det inte finns någon dator, eller jag har ju min laptop men eftersom mitt mobila bredband är uppsagt så vettefan hur jag ska kunna kom in på något internet då, om man inte kör en fuling och snor från någon granne då? mja.
Och till er som undrar ifall jag ska flytta för gott? neje! jag kommer vara hemma till och från ju, de är bara när jag har mucho to do det blir såhär. Men tveka därimot inte på att komma över på en middag eller myskväll, utgång tackar jag absolut inte nej till och uteserveringar i stan ja då behöver ni bara tänka tanken så kommer jag direkt, jag lovar.

Men vad har du gjort för vettigt idag då slacker? Inget! och det suger, men samtidigt skönt, lärarn fastna i Scottland pga. vulkanen så det blev ingen undervisning idag, nåväl.. det börjar imorgon ist, då har jag skola fram till fredag och sedan helgjobb, det kommer äga! .. :(, Fan.. varför kan inte allt bara vara enkelt och gratis? snälla, bara i nån vecka eller så?


Nu ska jag börja packa lite.
Säg hejdå till Carro!

Haha, snart en månad sen jag blogga, bra jobbat.

Men hörrni, blogga.. är det egentligen inte ganska ovärt? dela med sig av sitt liv, tankar, åsikter, mjaa.. jag vettefan om det är lika roligt som det var för ett år sen. Det får visa sig.

Våren är här och det är awesomeness! Nu blir det uteserveringar, picnic, glida, festivala, mysa med sötis och vänner, flumma samt dricka vin på något kvällshak i ljummen nattvärme, raaaawr, efter en vinter på minst -20 grader så sitter detta så fint så fint, man kan börja leva igen.

Nåväl, ikväll blir det galej, jag och jackie ska vara hippies, det kommer äga tror jag, hihi. Springa runt och skrika peace, samt bete sig barnsligast på hela plejset och uppenbarligen dricka mest vin av alla, haha thats my thing.

Take care.
Peace out.




ja, nåt sånt.

Ibland måste man inse verkligheten och inte bara gå runt och låtsas att allt är bra.
Ibland måste man sluta lägga energi på något som inte ändå inte kommer leda någonstans.
Ibland måste man inse vad som verkligen är värt och sluta blunda för saker som händer.

Jag vet faktiskt inte vad felet är, varför folk bygger upp onödiga konflikter och skapar bråk bara för att, är det så att man har sådan ångest för sina egna handlingar att man måste belasta det på andra? Är det så att man inte kan stå för det man gjort?
Att inte ens kunna be om ett endaste förlåt, vart ligger ens samvete då?

Det är rätt läskigt hur personer kan förändras, hur det bara kan svartna för ögonen och det är som att en demon har tagit över deras kropp, som att man inte kan komma åt självaste personen. Som en levande människa med förnuftet någon annanstans.

Hur mycket skit ska man ta? Hur mycket ska man orka? det är en bra fråga. Jag tror inte jag orkar mer, trots att hjärtat svider och att det ligger en klump i magen så måste man ibland tänka vad som ger i längden, vad som verkligen är värt att slösa sin energi på.
Det är som att jag gjort allting, försökt med allt, tänkt på alla sätt, räddat ditt liv, eller ja.. försökt ialf. Jag skulle inte säga att jag behöver något tillbaka, men lite respons tycker jag att man automatiskt ger när man får något, helst i ord, ord betyder så mycket mer än vad man tror.

Jag vill inte ge upp, men nu finns det inget annat och göra. Du har stöt bort min vilja och kraften jag hade till att försöka hålla dig kvar vid mig. Varje gång du puttat ifrån mig är som en kniv i hjärtat, att inte få komma åt det man älskar.
Nu finns det bara en väg.

Jag är stark, och jag kommer gå vidare, bara att det är så sjukt jobbigt att släppa taget om en som stått en så nära, det är som att en del av mig försvinner och måste byggas upp igen, tiden får bygga upp det.
Synd att du inte ville kämpa.


MEN! Du kan inte uppskatta andra om du inte uppskattar dig själv först.
Thats the way it is..

NÄMEN HEJ!
Det var ju inte igår precis, nej jag är sämst på att blogga, jag kan inte, det finns liksom inget att skriva, inget viktigt att tala om, tror ni vet det mesta om mig också för den delen.
Men just nu finns det faktiskt en sak att tala om, jag ska TILL FUCKING LONDON PÅ ONSDAG! Självklart med min älskling! Det var tänkt att vi skulle åka på en skidresa först och vi var sjukt kåta på det, tro mig vi sökte dag och natt, natt och dag, men sen när resorna till alla orter var slut så tänkte vi: varför inte London?, jag menar det är ju rena paradiset för oss kläd och musikintresserade varelser, och efter lite tankar och funderingar så vart jag nästan lycklig att alla skidresor var slut, London kommer sitta som handen i hansken!
Vädret ska bli mellan 4-6 grader! det kommer innebära skinnjackan, kjolar, strumpbyxor, converse och mina nya fräna bruna skor UTAN att bli frussen, det niiiii!!!
Jag är trött på snö, mycket trött på skiten, hatar vintern och alla dessa vinterkläder som gör en till en michelingubbe, men mest hatar jag nog kylan, den förbaskade kylan, som får alla att bli förkylda och stanna inne, jag har faktiskt otroligt nog klarat mig denna vinter, yeoaah på det!

Nu är jag inne på min andra kopp kaffe på raken (inte för dagen), och imorgon har jag en fullsmäckad dag, den kommer enbart bestå av fix fix fix och fix. Ska först möta upp susanna från klassen för att hitta LIA-plats (praktikplats), vi ska nämligen försöka få på samma ställe, haha vi är såå grundskola! Sen ska jag möta upp Niclas sötisen, för att ta reda på mer info om vad hotellet ligger och hur man tar sig dit, vi har nämligen ingen transfer från flygplatsen utan vi får ge oss ut på egen fot, det kommer bli spännande, gå vilse är ju bara sweet liksom, speciellt i London! Sen blir det att packa för fulla muffar (ops!).
Ska även söka upp lite affärer som tex. Beyond Retro, de ska ligga två st i London, och jag kan tänka mig att det finns massa godsaker att införskaffa där, lite nya 50-tals klänningar till sommaren kanske? mmmums! Även en axelväska från Secon Hand ska jag ha med mig hem!
Även lite skivor kommer sitta fin fint.
Hm, man kanske inte ska packa så mycket iallafall?
Systemkameran är iallafall given!

Nej detta var det längsta inlägget på bra länge måste jag säga!
Ååh, jag vill iväg på galej! men det är måndag och jag lär inte få med mig en kotte ut :(

Nej, nu har jag annat att ta tag i, Ciao bella!

Idag har jag kännt mig:
1. Flummigt trött
2. Tankespridd
3. Kaffesugen
4. Glad
5. Orolig i magen
6. Sällskapssjuk

Yesbox, och vet ni? Jag ska precis åka in till stan och möta Jackie för ett glas vin eller två, det behövs nog ibland det också.

Det kommer sitta fint!
Se ya!

Aaawhhh! Ljuva 50-tal, underbara 50-tal. Jag skulle personligen aldrig vilja leva under 50-talet, då kvinnorna inrincip inte dög till någonting.
MEN när vi kommer till kläder, stil och musik, mmmmmhhh! Och inte nog med de vackra pinuperna, som inte ens går att jämföra med dagens tragiska... playboybrudar? uuuuhhhh.
Om ändå klädbutikerna, bilarna och rockabillyhaken hade levt kvar, ja.. då hade min vardag varit oslagbar!
Vad har 2010 för stil att se tillbaka till om 60 år? "Jag leker udda och tycker synd om mig själv".
Jag menar glada 50-talet, det är väl så det kallas?
Anyway, idag åkte jag och min sötnos till staden och handlade lite, hittade en scarf från secon hand och ett par vantar och rosetter på beyond retro, jag älskar rosetter och jag älskar second hand! mums!

Vink!

Mina nya favoriter, grrrrr!!

Jag idag! Niclas älskar dessa bilder :D.
Jag och min kamra skymtar ni här, vi som aldrig ska vara med på bild egentligen. Jaja vi bjöd på den!
Rosetten sitter där den ska också.

Well.. ha en riktigt bra jul!

Har ni fått någon julstämning än då?