CAROLINE

Efter regn kommer solsken!
Det uttrycket älskar jag och kommer säkert alltid göra, jo just för att det alltid stämmer in på mig och mina handlingar. Jag är ganska glad.. jag fick ett av mitt livs viktigaste samtal imorse, jag kom in på skolan!! alltså utbildningen jag sökte, jag drabbades först av en chock och satt bara och stirrade in i väggen ungefär, sen desperatringde jag till mina päron och sedan blev jag tvugen att ringa upp skolan för att försäkra mig om att det inte var en dröm.

Just nu känner jag mig lycklig och okrossbar, jag har ju velat det här hur länge som helst!  MEN det finns ett problem med hela grejen som skulle kunna göra mig svag och faktiskt ge upp! Skolan ligger i Nyköping! Enligt mig själv tycker jag inte att det är ett problem i nuläget när jag kollat upp resan och att det faktiskt går att ta sig dit på två timmar (från dörren tills man är framme), tja nog finns det folk som har det värre? dock kan de ju bli ett problem eftersom min vana att pendla inte är hög.

Jag tänker ialf. såhär: Jag kommer ge det en chans! Hur dumma folk än tycker att jag är. Livet handlar om att ta risker och prova på, om jag känner att det tar emot och blir för jobbigt har jag ju ett val att sluta och söka någonting annat, right? Utbildningen är endast ett år och en tredjedel består av praktik (som jag kan välja att ha i sthlm), så det kan väl inte vara allt för jobbig egentligen?
Livet är för kort för att vara för lat! Så uttrycker jag mig, det kommer bli en grym omställning i mitt vardagsliv, men jag tycker det är värt varenda ansträngning om man verkligen brinner för något. Det är ju inte Kiruna det handlar om.

Och till mina vänner, självklart kommer jag vara med er minst lika mycket! Ni kommer bara få se mer av en tröttare Carro, men ett år, det står ni nog ut! Ni kommer absolut inte förlora mig, helgerna är ju våra och kommer alltid vara!

Wish me good luck!

Usch.
Jag har hamnat i nån jävla tänkande period, inget känns bra och jag känner mig osäker på allt. Kanske har jag tänkt igenom allt för dåligt?
Jag är i vanliga fall en sån person som vill att allt jag gör ska vara genomtänkt, eftersom ångest är en av de värsta känslorna jag vet, så kan man faktiskt slippa det om man tänker först och handlar sen!

Vad jag tänker så djupt på just nu vill jag väl inte gå in på, men det jag kan säga är att hur jag än vrider och vänder på det så blir jag osäker, ju mer jag tänker på det ju mer vill jag ställa mig frågorna: "vad håller jag på med? varför alltid jag?", det måste ärligt vara något fel på mig eftersom det aldrig sker någon förändring i mitt liv, alltså en rikitig stor förändring som får en att hoppa av glädje och börja om på ett nytt liv litegrann, det känns som att jag kämpar i tankarna men står kvar på samma jävla ruta när jag kommer tillbaka till verkligheten och nuet, målen finns där men de känns för långt borta. Jag har viljor ialf.

Gud vad buttert det där lät då, tja.. livet kan ju inte alltid vara en dans på rosor, ellerhur? Just nu är de bara tankar, tankar och tankar i skallen min, och jag får faktiskt inte bort dom! Ska byta pluggmiljö imorgon iallafall och åka ner till skolan för att sätta mig där, ska även försöka gå ner till bibblan lite mer i framtiden, det lär ju vara grymt skönt att plugga där! Sen att jag älskar böcker gör ju saken ännu bättre faktiskt, dumt att jag inte gjort det tidigare, latmask på mig!
Har även anmält mig til högskoleprovet nu, tycker det borde göras, det kan ju faktiskt bli en merit till om man lyckas.

Nu ska jag sitta här och fundera ett tag till, sen ska jag nog lägga mig och läsa min bok (som jag läser för andra gången för att den är så bra).

GODNATT!
 

Fyfan.

Jag är helt slut, har tränat som en tok och fart runt lite här och var som en och annan dåre, det tar på krafterna. I måndags solade jag med maria, sedan blev det en lunch i centrum och hemgång för ett yogapass på sats, yogan var helt klart värd, så skönt om man känner sig lite för tänkande nån dag eller har lite extra ångest så sitter ett lugnt och fridfullt yogapass perfekt! (Eller "kaffelattepass" som några killar där kallade det för, dom har humor pojkarna!)
I tisdags blev det lite shopping med julia ialf, köpte ett par jeans och två tröjor på gina, nya jeans behövde jag, tröjor.. ja det kan man aldrig ha för mycket av, eller?. Sedan åkte vi hem för ett danspass på sats och lite gymträning. Sedan har jag försökt plugga hela veckan vilket inte har gått så vidare som de kanske borde gjort, jag har ingen motivation och känner mig helt ointresserad av ämnena, skulle nog valt andra som psykologi B, filosofi B, eller lite mer handelsintriktat, det hade vart något för lilla mig, man kanske får vara lite jobbig och byta? vad tror ni? Jag är nog alltid den som ska strula mest, thaha.

Annars rullar livet på, hade dock inte skadat med fler jobbpass, kommer bli fattig om det ska fortsätta i dessa banor, måste kanske ringa själv och tigga åt mig lite fler jobbpass? Även om jag pluggar och har grymt mycket tid till mig själv så måste jag gör något annat ibland också, får inte bli till en vana att sitta hemma, då kanske jag slutar som filosof eller eremit?
Beskedet om högskoleutbildningen kom idag, hamnade på en reservplats, lite taskigt, jag som hade kämpat med två sidor beskrivning om mig själv och samlat ihop alla referenser jag kunde hitta hemma, jaja life is unfair.

Nu ska jag fortsätta att laga mat, lax och potäter, sedan ska jag träna gym med julla.
Smell you later!

Juste bild på tattueringen lovade jag!
There you go..

Musik musik musik, vad skulle man göra utan denna drog som sätter sig i hela kroppen? Jag vet faktiskt inte, livet skulle vara så mycket mer ovärt utan musik.
Musik är inte bara stimulernade, det väcker även känslor, minnen och stunder i livet, min absoluta favoritlåt just nu jag skulle kunna lyssna på om och om igen är army of dreamers med Broder Daniel (HA, Broder Daniel tänker ni, jävla fjortisemoband), jag ska faktiskt tala om för er att Broder Daniel är ett mycket begåvat band, dom sänder inte bara ut världens bästa musik och texter utan även känslor och harmoni .. synd bara att dom inte upptäckte det själva.

Skulle jag vart på deras sista konsert i somras på way out west skulle jag gråtit, helt klart! och inte enbart pga. att jag såg bandet och blev sådär galen (som en fjortis som ser idoljohan ungefär), utan för att jag skulle blivit rörd, och självklart fällt en tår för Anders som gick bort i mars förra året.

No time for us är min absoluta favorit och den får mig att tänka på sommar 08, helst ska den spelas med aukustisk gitarr, den blir finare då och minnena väcks mer!
 
Btw, så har jag tagit arslet från datan och tattuerat mig, en stjärna på hanleden, sa ju att jag skulle göra det! huhu. Kan lägga upp en bild senare om ni är snälla, mihihi.

Puss sålänge!